Jag och min blogg

Jag började med att skriva en alldeles för lång presentation av mig själv…flera av ämnena som jag tog upp har jag tänkt vidareutveckla i senare inlägg. Här kommer först en sammanställning av de bortklippta resterna från presentationen av mig själv!

De första tio åren efter min MS-diagnos 1993 hade jag skov. Restsymptomen var inte många och hindrade mig inte från att disputera, åka till USA, arbeta med föreläsningar och uppsatshandledning och ta hand om mina barn. Så småningom blev jag allt sämre och är nu sjukskriven på heltid..

Som ung var jag politiskt aktiv, kommunist, det är jag återigen (fast inte aktiv). Däremellan har jag hunnit med att vara strulig flummare. Jag har gått i terapigrupper, varit engagerad i New Age-aktivteter, varit anhängare (s k sanyasin) till Bhagwan (Osho). Under arbetet med avhandlingen fick jag ihop min ideologi och är nu Gudinnetroende. Det är en Naturreligion enligt Starhawks modell "det personliga är det politiska är det andliga", med inslag av Wiccaritualer.

Jag har vuxit upp i en "mångkulturell" miljö, min pappa kom som flykting från Ingermanland i Sovjet 1945 och min mamma är klassresenär från Piteå (hon var den första i släkten som tog studenten och arbetade fram till pensionen som lärare i svenska för invandrare) och vårt hem var öppet för stipendiater, politiska flyktingar, konstnärer, författare, poeter med alla möjliga språk och folkmusik från alla världens hörn. Vi hade ingen bil men däremot reste vi ofta utomlands på semestern. Vår familj, som även inkluderade min lillasyster Boel, bodde också i Israel två år och i Nigeria ett drygt halvår.

Jag vill också passa på att introducera min blogg, mitt paltiga hotell. Rubriken kommer från den sång som jag framförde på vår nyårsfest på kvartersgården: Jag sjöng sjörövar-Jenny av Berthold Brecht och Kurt Weill!

Jag har aldrig tidigare trott att jag skulle kunna sjunga från scenen, jag har alltid haft för dåligt självförtroende när det handlar om sång. I låg- och mellanstadiet fick jag inte vara med i kören, för jag sjöng "för lågt". Och när min fröken bad mig sjunga högre, trodde jag att hon menade starkare - det var ingen som hade lärt mig att det fanns olika tonarter.

Allsång och kampsånger sjöng jag ändå fast jag inte kunde sjunga, och jag har alltid tyckt att det har varit roligt. Jag har uppträtt i grupp med sånger till gatuteater och spexsånger på universitetet. Inför denna nyårsafton skulle vi ha tema: idol - alla skulle klä ut sig eller ha något på sig eller framföra något som påminde om deras idol. Och jag visste på en gång: Jag ska vara Sjörövar-Jenny.

Jag övade tillsammans med min man, Martin, som kompade på gitarr. Weills musik är visserligen skriven för "vanligt folk" och inte för några "skolade röster". Men den är ändå rätt svår, både att sjunga och att spela. Före nyårsfesten fick jag hjälp att sminka mig av min äldsta dotter, Katja. Martins yngsta grabb, Jonas, hade förberett ett trumsolo. Jag hade delat ut ett litet blad tillammans med sånghäftet till gästerna. När vi hade ätit middag, sjungit några allsånger och det var dags för kaffe och efterrätt och stämningen var hög då var det dags för premiären som solosångerska. Det blev succé!

Sången börjar med att "Jenny" står och diskar glas och säger att gästerna "glor på mina paltor och mitt paltiga hotell". Det var en bra rubrik på denna blogg!

Onny-Petra



SJÖRÖVARJENNYS VISA


Mina Herrar här ser ni mig stå och diska glas och jag bäddar var dag era sängar
Och ni slänger en penny åt mig och jag tackar så snäll,
Ni glor på mina paltor och mitt paltiga hotell
Men ni vet ej vem ni ger era pengar
Nej ni vet ej vem ni ger era pengar

Men en dag så hör man kanske skrik nervid hamnen,
Och man frågar vad i herrans namn det är?
Och jag ler där jag står och diskar glasen
Och man frågar: Varför flinar hon sådär?
Och ett skepp med åtta segel och med femtio kanoner
Ses lägga till här

Man säger: Gå och diska dina glas lilla vän
Och din penny den får du här
Och jag tackar, lägger slanten till min sparade skatt
Och jag bäddar fastän ingen ska sova häri natt
Och ni vet ännu inte vem jag är
Nej, ni vet ännu inte vem jag är

Men en kväll hör ni kanske skott ner från hamnen
Och man frågar: Varför skjuter dom sådär?
Och jag ler när jaag står och diskar glasen
Och man frågar: Varför flinar hon sådär?
Och ett skepp med åtta segel och med femtio kanoner
Beskjuter vår stad
Och vid middagstiden hoppar där hundra män i land
Och stormar fram med skräck och släpar
Varenda man och kvinna ur varendaste hus
Och slår dem i bojor och för dem till mej
Och frågar: Vilka av dem ska vi dräpa?
Och frågar: Vilka av dem ska vi dräpa?

Och den dagen ska det nog bli tyst nervid hamnen
När man frågar vilka som ska dö
Och då får ni höra hur jag säger ALLA!
Och när skallen trillar av dem säger jag HOPPLA!

Och ett skepp med åtta segel
Och med femtio kanoner
Ska försvinna med mej

* * * * *


SjörövarJennys visa är en av de mer kända och ofta framförda sångerna i Tolvskillingsoperan en musikteaterpjäs från 1928 av Berthold Brecht (text) och Kurt Weill (musik). En annan känd gestalt i tolvskilligsoperan är Mackie Kniven.

Den spelades första gången i Berlin 1928 och sedan bl a i Stockholm 1931 och på Broadway 1933. Ingmar Bergman satte upp stycket 1950.

Brecht var banbrytare inom proletär dramatik, och ett av de skäl som har gjort Brecht tillgänglig för så många människor är att han tagit upp den tyska kabaretraditionen. Han berättar om den vanliga människan som blir offer för det politiska spelet. Samtidigt har han ett sätt att skriva teater som aldrig får publiken att glömma att det är teater de ser – plötsliga avbrott i pjäsen där publiken får reflektera över vad det egentligen är som händer. (Tekniken kallas entfremmdungseffekt).

Kurt Weill ”komponerade inte efter ackordanalys utan efter stämmor och klanger som flyter in i och över varandra. Harmonierna blir inte rena utan dissonerande, spänningsfyllda, stadda i upplösning. Man kan se det som att han ger två olika ackord samtidigt.” (enligt Mia Gerdin i Musikens Makt 1976) .Han skrev inte musik för traditionellt skolade röster.

Jag har älskat SjörövarJenny sedan jag var liten, och att framföra hennes visa har varit min dröm….Som barn hörde jag och blev inspirerad av - kan det ha varit panikteatern som gjorde en uppsättning av tolvskillingsoperan redan på 60-talet? Eller nån radikal studentteatergrupp? Jag har också blivit inspirerad av skivor med andra sångerskor. En av dem lär ha varit Brechts hustru Lotte Lenia som måste ha funnits på en gammal stenkaka i mitt föräldrahem.. (Liksom Luis Armstrong som gjorde Mac the knife!) men vi hade också en något nyare skiva med Gisela May som jag minns mycket väl från min uppväxt.

När skolteatern satte upp tolvskillingsoperan på katedralskolan i Uppsala (med Katarina Ehnmark som teaterpedagog och regissör) då hade jag antingen inte börjat där än eller redan hoppat av gymnasiet. Den sångerska som jag har haft som direkt inspiration till min och Martins egen tolkning av Sjörövarjennys visa är Nina Simone som sjunger en engelsk översättning av den tyska ursprungstexten. Sedan har vi naturligtvis låtit vår egen tolkning få bli just vår egen. Vi har också haft hjälp av nämnda nummer i Musikens Makt.

Nyårsafton 2008